Jag sitter och gör inlämningsuppgiften som igentligen skulle ha varit inlämnat idag bara det att ja trodde man fick till veckoslutet men tydligen inte... iaf så blir ja lite förbannad känner ja när ja inte kan, distans var faktiskt svårare än om man skulle gå i skola, för allt står inte förklarat i matteboken.. jag har 2 uppgifter kvar som jag försöker att klura ut men det är svårt att klura ut det när ja inte vet hur jag ska göra... och nu när jag igentligen gör detta bara för att så sitter min djävul på axeln och säger att ja kan sluta detta när jag vill, och visst det kan ja ju men så här gör jag ju jämnt, så fort ja får motgångar så ger ja upp. Men jag vill verkligen inte göra det för ja vill verkligen klara detta. Och ja vet att ja kan bara jag ger mig fan på det. Jag tänker inte ge upp, om jag så måste sitta uppe hela natten.

När man sitter å räknar i matteboken kan man iaf kolla vad svaret är, men man får ju inte se hur man gör för att komma till svaret så då får man sitta å klura men då har man somsagt svaret så då vet man ju när man fått rätt.. nu vet man inte svaret så ja kan sitta å göra det på fel sätt.... usch ja hatar matte.. förstår inte varför man måste kunna såna där avanserade saker...

Det känns som när man har suttit sig i en situation man inte kan ta sig ur :S
Man känner sig liksom orolig i magen.

Nä ja återgår väl till matten då....