Åh jag ser och läser en massa nyfödingar över allt just nu och det gör att jag längtar mer och mer efter den lilla krabaten i magen! Jag traskar ju in i vecka 25 imorgon och tiden går faktiskt ändå rätt fort fastän det inte känns så ibland. Men det känns ju inte som att det var så länge sen jag var i vecka 15. Nu har ja lite mindre än 4 månader kvar. En månad kvar på jobbet och jag har massor känns det som att ta itu med innan jag går hem. Sen blir det att förbereda det sista och njuta av (förhoppningsvis) sommaren! Sista tiden lär väl säkert gå sakta, typ de två sista månaderna. Men det beror nog också på hur kroppen kommer att te sig sen. Om jag kan va som en normal människa i kroppen så går nog tiden fort. Men får ja en massa krämpor då segar sig nog veckorna fram. Ja vi får väl se. Jag längtar iaf till bebis kommmer och är så nyfiken på hur det kommer att gå till. Måste vi tvinga ut honom eller kommer han självmant? Vilken vecka kommer han i? Hur kommer förlossningen att gå? Hur stor kommer han att vara?
Det är nåt jag är lite orolig för, hur stor han kommer att vara. Mirabelle var ju inte liten och jag vill ju helst inte att han ska va så mycket större.

Hade ju en dröm för länge sedan innan ultraljudet att jag fick en pojke via kejsarsnitt som var hur stor som helst och jag hade jättesvårt att knyta an till honom eftersom jag blev nedsövd. Allt det där, ja förrutom könet, är jag rädd för.

Allt gick ju jättebra med Mirabelle, inga problem med att få ut henne och då vägde hon ju 4340g så hon banade ju vägen för honom. Men jag vill inte att han ska va så mycket större, helst lite mindre. Det sägs ju att andra barnet blir större. Och att pojkar blir storre än tjejer. Ja inget man kan veta och inget jag kan göra åt förrutom att dra ner på sockret. Man får hoppas på det bästa helt enkelt. Att jag kan föda ut honom utan några problem. Återkommer om ca 4 månader hur det gick ;)