Idag var jag och Eliam iväg för att leta efter en telefonbänk. Vi åkte till solareturen. När vi skulle gå därifrån så kliver ja i ett litet hål och ramlar med Eliam i famnen. Jag hade som tur var bärselen så jag tappade inte honom. Höll om honom med ena armen och tog emot mig med andra och fy så rädd jag blev. Han påverkades inte alls av det som tur var. Men jag var helt förstörd efteråt. Många tänk-om tankar. Och dåligt samvete även om jag vet att det inte är mitt fel att jag ramla, kan ju hända vem som helst.
Något som förvånade mig när ja låg där på backen var att bara en kom fram och kollade hur det gick fastän det var en del folk runt omkring som tittade. Hade jag sett någon ramla, speciellt med en bebis i famnen hade ja sprungit fram och kolla att det gick bra.

Jaja ett skrubbsår och ett klämt lillfinger är inget, bara min pojke mår bra.