Dagen då Eliam kom!

 
Söndag kväll den 18e gick vattnet plötsligt efter jag hade tagit mig ett bad. Jag satt i soffan och ser att vår katt börjat klättra i tvättställningen som var full i tvätt så jag klev upp och tog bort honom. Då känner jag hur det rinner till lite men tänkte att det säkert var vatten sen jag badade. Jag gick på toa för att kissa. Känner att det inte slutar rinna men jag hade ju kissat klart. Säger till Sam att jag vet inte om jag kissar nu eller om mitt vatten går.
Jag kom då att tänka på efter alla förlossnings serier jag sett att man kan lukta på det och luktar det sött så är det vattnet. Rätt så äckligt men jag kände att ja var tvungen så jag luktade på det :P Det hade en väldigt udda lukt och ja sött luktade det också.
Tittar i toan och där är det grumligt. Tar på mig en binda, går ut till Sam och känner mig lite handlingsförlamad. Vad gör man nu då? Han sätter sig och googlar haha. Jag ringer tillslut till förlossningen och berättar att jag tror att vattnet har gått. Barnmorskan skrattar till lite och ställer lite frågor så som utseende, mängd och om jag har fått värkar. Inga värkar hade jag mer än ett tryck nedåt. Hon säger att vi ska avvakta, jag ska försöka lägga mig och sova och kommer det värkar under natten ska jag komma in, annars ska jag ringa till spec mödra vid åtta imorgon bitti så att jag får komma in på kontroll.
Okej så sen gick jag mest runt här hemma, exalterad. Ringer till mamma och berättar att vattnet har gått, vi pratar en liten stund. Sen ringer jag Angelica och berättar att det är på G. Går ut på FB och berättar för Marina och sen gör jag det officiellt på fb hehe. Sam han ringer till svärmor som ska vara barnvakt. Hon bor en bra bit bort så vi ville ha hit henne ifall något skulle hända på natten och det skulle gå fort. Så han ringer därefter sin bror som skulle hämta svärmor. Han fick inte så mycket info av Sam så han trodde att det verkligen var på G så han körde riktigt snabbt dit och hämtade henne. Lite roligt att få veta sen hehe.
Under hela kvällen rinner det massor och jag hinner byta 4 par trosor, hade självklart binda i, tillslut så tar jag faktiskt på mig en av Mirabelles blöja då mina bindor inte alls verkar kunna ta emot speciellt mycket vatten.
Skrattar och säger till Sam att påminna mig att ta på mig en binda innan vi åker in till spec mödra annars skäms jag ;)
Vi lägger oss och ser en film sen somnar vi. Jag kunde sova rätt bra och inga värkar.
 
Vi kliver upp tidigt, jag ringer in till spec mödra direkt kl8 och de hade tydligen lite fullt upp så jag fick gärna komma vid tio.
Ringer svärfar som kommer och hämtar oss, vi kör Mirabelle dit svärmor är och lämnar henne. Vi hade med oss både bb-väskan och babyskyddet ifall vi skulle bli kvar. På vägen till sjukhuset blir vi stoppade för fortkörning. Vi åkte på en 30väg, visste inte svärfar. Han fick böta 2800 kr tror ja det var :P Vi är på väg till förlossningen säger svärfar till polisen hehe. Men det kom han inte långt på ;)
Väl framme så fick vi sitta inne på spec mödra en stund innan läkaren kom. Hon undersöker mig och ja fick info jag redan visste om. Vatten avgång, öppen 3 cm och mogen. Ja det är lika bra att hjälpa mig få värkar.
Jag var ju inställd på att åka hem och vänta lite mer på värkar men det behövde ja inte.
När vi efter en stund blev hämtade av en barnmorska så fick vi rum nr 2. Renoverat och fint sen vi var där förra gången 2010. Dock tycker ja att sängen var obekvämare denna gång.
BM hade fler att ta hand om så vi fick vänta lite så skulle hon komma tillbaka och sätta droppet.
Efter ett tag kommer hon in och säger att hon inte riktigt är klar så vi får gärna gå och äta lunch och komma tillbaka efter en timme så borde hon vara klar.
 
 
Sagt och gjort så gick vi och åt. Och sen när vi kom tillbaka så kom hon och satte nålen sen gick hon igen.
När hon kom tillbaka prata hon om att jag måste få antibiotika för att jag har lång vattenavgång men funderade på när hon skulle ge mig det. Man var tvungen att få det 3 timmar innan bebis kommit ut för att få åka hem ett dygn senare, skulle ja få det senare så det inte hinner gå 3 timmar så var ja tvungen att va kvar i 2 dagar.
Hon trodde att jag skulle få bebis innan kl19 så hon bestämde sig för att ge mig den samtidigt som hon startar värkstimulerande. Klockan var nu ca 14. Ca en timme senare så hade jag fått allt, värkar kommer och går men de gör inte alls ont utan jag känner bara hur magen drar ihop sig.
 
 
Ny barnmorska kommer in. En härlig kvinna som gått i pension men jobbar på förlossningen när de har behov. Hon tycker inte att jag ser ut att ha ont nog. Hon undersöker mig och känner att jag fortfarande har en buktande hinna och det var därför mina värkar inte gjorde ont. Jag har då spruckit längre upp som gör att jag sipprar vatten. Hon tar då hinnan och rätt så snabbt därefter kommer värkarna och de gör ont! Klockan var nu ca 16. Jag började använda lustgasen på en gång. Vi hade tidigare pratat om att jag ville ha EDA men hon sa att det skulle jag inte hinna. Läkaren hade kanske hunnit sätta den men den hade förmodligen inte hunnit värka innan krystvärkarna kom igång. Hon rekommenderade därimot livmoderbedövning (paracervikalblockad, PCB) och jag kände att jag tar vad som helst! Hon kallade då på läkaren som kom in men var tvungen att gå igen då han fick nåt akut. Som tur var så missade jag det då jag förmodligen var inne i en värk när han kom och gick annars hade jag nog blivit helt förstörd. Men han kom tillbaka sen och jag hade värkar som kom efter varann hela tiden. Kände att jag behövde bajsa, Barnmorskan sa då "Tror jag det för det är väl en envis pojke som vill ut innan han kan" Vi hade inte sagt nåt om det till henne så det var lite roligt.
Just nu hade jag så grymt ont, barnmorskan höll i mig och lustgasen medans läkaren satte bedövningen som även den gjorde ont. Jag blev så hög på lustgasen att jag försvann emellanåt, jag tappade kontrollen av hela kroppen men jag var så klar i huvudet. Det var så läskigt samtidigt skönt. Minns att jag tänkte att nu dör jag. Inte av smärtan utan hur jag försvann av lustgasen. Och jag tänkte att är det såhär det känns att dö så är det ju inte så hemskt. Sen tänkte jag även på vad hemskt det måste vara för Sam att se detta då jag skrek vid varje värk.
När bedövningen var lagd så ändrade värkarna karaktär. De gjorde fortfarande ont men inte på samma sätt. Tänkte på Mirabelle hela tiden. BM gick ut en stund för att kolla till en annan kvinna. Men sjuksköterskan var kvar och jag börjar känna mer och mer att det trycker och jag vill bajsa. Hon frågar mig om jag har krystvärkar. Jag vet inte jag tror det sa jag. BM kom in igen och sa att nu lämnar hon mig inte mer för snart kommer bebis.
Jag säger återigen att det känns verkligen som ja håller på att bajsa på mig. Då säger hon att ja nu är det bebis på gång. Va säger jag, kommer bebisen nu? Ja nu kommer bebisen säger hon. Hon lägger snabbt bäckenbottenbedövning (pudendusblockad, PDB) och jag börjar krysta. Jag känner hur det bränner där nere efter varje krystvärk. Ut kommer huvuvdet sen skulle jag krytsa lite i taget, känner hur de drar i bebis medans jag krystar och tillslut kommer han. Tror jag krystade 5 ggr. Klockan var nu 17.53 och ut hade våran älskade efterlängtade bebis kommit. Jag kände mig så lycklig. När jag väl fått upp honom på bröstet så skulle ja krysta ut moderkakan. Och sen skulle hon sy en bristning jag fått inuti. Jäklar va ont det gjorde då!
Vi fick våra armband och sköterskan skratta och sa att vi fick samma nummer som tiden han föddes på. Riktigt häftigt faktiskt!
 
 
 
Nu blev vi lämnade ensam. Eliam tog bröstet direkt och jättebra. Myste och väntade på att få brickan. Efter ett bra tag får vi brickan och det var så gott!
 
 
Sen kände jag att jag ville bara till rummet och sova. Jag var så trött. Sam var trött. Vi väntade och väntade. Fick inte komma till rummet föränn jag kissat. Jag försökte gå på toa, kom några droppar men sen inge mer. Jag kände mig fortfarande kissnödig men det gick inte att kissa.
Jag testade en stund senare och då gick det bättre. Passade även på att duscha.
Sen väntade vi igen. Så dryg väntan. Tillslut efter kl 00 så fick vi gå till rummet. Jag fick dela rum då det var fullt på BB. Sam gick hem och jag försökte sova. Halvsov hela natten med några amningspauser. Kl 10 skulle Eliam på läkarundersökning. Där blev han godkänd. Dock tyckte läkaren att han såg lite gul ut men enligt apparaten de använde så blev det på gränsen till godkänd. Så när han blev ett dygn gammal fick vi åka hem.
Sen kom stora syster Mirabelle och fick träffa sin bror! Svärmor och hon skulle komma kl 14 då besökstiden började då. Sam skulle äta lunch vid ett så vi tog en sväng på sjukhuset för att hitta nåt. På vägen mötte vi dom och fick se hennes reaktion! Tårarna på mig rinner! Tyvärr blev ja ju lite besviken då jag hade tänkt att filma när hon såg honom men nu kom de ju lite för tidigt så var inte beredd med kameran. Men minns iaf reaktionen :)
 
 
Klockan blev 18 och vi fick äntligen åka hem <3
 

Förlossningsberättelse del 3

Jag var så slut att jag inte riktigt tänkte på Mirabelle. Jag kommer ihåg hennes första skrik. Hon kom inte upp på mitt bröst direkt utan de höll på med henne lite först, vet inte vad de gjorde. Sen fick Sam klippa navelsträngen. ”Det var som att klippa i en hal kyckling” sa han.  Sen fick jag upp henne på mitt bröst. Hon luktade konstigt. Sam sa att hon luktade abborre. Jag tyckte hon luktade fiskbullar med dillsmak. Tur den lukten försvann. De mätte och vägde henne, Sam fick sätta på första blöjan och ta på första kläderna.







Sen vilade vi. Väntade på fikat som tog evigheter. Jag var svinhungrig, hade ju inte ätit något sedan lunch och sen kräktes jag ju upp allt under förlossningen. Efter fikat så ville de att jag skulle duscha, så jag gick in i duschen och där fick jag sätta mig ner på toaletten för jag höll på att svimma. Kallade på hjälp och de fick komma och hjälpa mig in på rummet igen. Jag hade för högt blodtryck och vätskebrist. Jag fick då dropp. Och jag var tvungen att dricka mycket, men det var ju så svårt, hade fortfarande ont i magen av alla kräkningar. Efter ett bra tag så fick vi åka in till bb. Där skulle vi vila upp oss. Innan vi skulle få åka hem så skulle mitt blodtryck gå ner och amningen skulle funka. Jag och Mirabelle stannade över en natt. Mitt blodtryck hade gått ner och jag mådde rätt bra. Jag ville åka hem. Amningen hade inte börjat funka ännu men jag kände att vi kunde träna på det hemma likaväl. Min mamma var på väg ned och jag ville va hemma då. Läkaren skrev ut mig och vi valde att åka hem trotts att de försökte övertala mig att stanna kvar. Vi stannade kvar till klockan 18 och sen åkte vi hem. Hemma fick jag hjälp av mamma med amningen, hon hade samma teknik som barnmorskorna på bb så vi åkte inte hem i onödan. Dock funkade inte amningen ändå. När jag ringde bvc så fick jag tipset om amningsnapp så vi köpte det och då funkade amningen!



Ja det var vår förlossning. Vad jag känner idag är att jag hade förväntat mig en värre förlossning. Visst det var några riktigt hemska episoder men det var fler hanterbara. Tacka lustgasen och ryggbedövningen! Visst förlossningen tog 16 timmar men tiden gick otroligt fort. Jag kan absolut tänka mig att föda barn igen. Det var en häftig upplevelse och jag känner mig otroligt stolt över både mig själv och Sam!

Fölossningsberättelse del 2



Något vi inte kan minnas nu är att jag fick sådär riktigt ont igen men när det var minns vi inte, det var en stund efter jag hade fått den där dosen bedövning och innan de nya barnmorskorna kom in strax efter tio. Men iaf jag fick skit ont igen och började kräkas sådär mycket och då kallade de dit narkosläkaren igen. Han sprutade kall vätska på mig för att bedöma vart jag kände av det och inte. Och genom det så fick han veta vad han skulle göra åt det. Så efter det drog han ut slangen en bit, den som satt i ryggen. 

Jag kommer inte ihåg vad skedet heter men det mellan det vanliga värkarna och krystvärkarna, när det var så fick jag sitta på en toastol som de kom in med på rummet. Då hade jag inget ont alls. Jag var så lycklig kommer jag ihåg. När ena barnmorskan var inne på rummet å jag satt där sa jag att det var det skönaste av allt, det enda jag kände var ett lätt tryck nedåt. Jag såg på värkmätaren när jag hade värkar men kände inte av de alls. Var gladast på länge.


Sedan när det var dags att krysta så skulle dom sätta fast benstöden och sätta upp kanterna på sängen, precis när en krystvärk kom å jag skulle ta i så rasar allt. Benstöden hade de inte satt på riktigt och kanterna som jag höll i när jag krysta rasade också. Så förbannad jag blev, jag skulle ju krysta! Så medans jag försökte krysta så höll de på att få ihop sängen, jag skrek åt dom att skynda sig. Mellan varje värk kollade jag på värkmätaren, såg precis när de kom. Jag blev frustrerad när en värk tog tid innan den kom så att barnmorskan stängde av värkmätaren. Men då vände jag på huvudet och kollade på klockan istället. De skrattade åt mig, var första gången de varit med om någon som hade sån kontroll över både värkmätaren och klockan. Jag tyckte jag krystade och krystade och inget hände. Barnmorskan sa hela tiden ”jättebra!” ”det händer jättemycket” men nej jag höll inte med, ungen ville aldrig ut. Många gånger tänkte jag ”Tryck tillbaka ungen bara” men sa det aldrig. Många gånger sa jag ”det går inte, jag ger upp!” Men nej jag kämpade vidare, hade ju inget val.

När klockan var runt 2 så sa barnmorskan att bebisen är ute innan halv tre. Jag trodde inte ett dugg på henne. Jag fortsatte att krysta, tog i som aldrig förr. ”Nej det funka inte!”. ”Jo det gör det, känn här så får du känna” sa barnmorskan och jag kände något mjukt och hårigt där nere, helt otroligt! Jag önska lite att det fanns en spegel eller om Sam hade filmat. Han fick också se. Kommer ihåg att jag sa innan förlossningen att han inte fick kolla där nere. Men då brydde jag mig inte och inte nu heller, gör mig inte ett dugg och det verkar inte som att han bryr sig heller. När klockan var 20 över 2 så sa jag till barnmorskan att aldrig är denna unge ute innan halv tre. ”Har du fel då jäklar”. Fast jag sa det inte elakt utan mer med humor. De 2 sista värkarna tog jag i mer än någonsin, den styrka man har när man föder barn är otrolig, det är en styrka man aldrig varit med om förut. Sista värken ploppade huvudet ut sen fick jag inte krysta mer. Och ut halkade hon fort ut efter det, behövde alltså inte krysta ut resten av kroppen. Klockan var då 02,24. ”Vilken tur du hade rätt.” sa jag till barnmorskan. Hon skratta och fråga vad jag hade gjort annars. ”Säkert inget” sa jag. Hon sa även att jag var nog den enda som typ aldrig var negativ under förlossningen utan väldigt positiv och ja… glad.

RSS 2.0